Jag mår bra, jag är inte sårad jag vill at andra ska må bra eller bättre än vad jag själv gör. De viktigaste för mig är att andra mår bra men de är inte alltid så enkelt och de slutar oftast med bråk eller något liknanade. fast jag alltid vill väl så blir det alltid tvärt om. De hände en sak nu för inte så länge sedan som jag blev väldigt påverkad av och de nästan krossade mitt hjärta i två delar och jag visste inte vad jag skulle göra i den situationen och de ända jag kunde va och sitta bredvid henne och låta henne gråta över de. Men jag märkte att de gjorde så att jag började uppskatta min mamma mycket mer och jag vet inte riktigt men om de hade hänt min mamma så hade jag nog inte överlevt de. Jag ville hjälpa henne men de kändes som om jag inte kunde göra något så jag försökte finnas där för henne och hon visste att jag inte kunde göra något men de är inte det som räknas utan de räknas hur mycket man finns där för personen. Som jag sa jag ser hellre en av min kompisar må bra än vad jag själv gör och kan låta konstigt men jag är sån. De är jobbigt att vara en sån person för man tar emot så himmla mycket skit och man måste verkligen stå på sig. Men mår någon annan bra så är de det viktigaste... eller?